Kantarellerna jag fyndade på loppis igår fick bidra till dagens middag.
Grunden fick bli en ugnsomelett, en klassiker jag knappt kan påminna mig att jag lagat någon gång. Konsulterade "Matboken", KF:s eminenta blåvita kokbok från sent 1970-tal. Fick där några handfasta råd; ett ägg binder en deciliter mjölk och för att undvika en blåsig omelett ska mjölken först kokas. Följde dessa råd och fick en pösig, fin och gyllene omelett efter cirka en halvtimme på 200°.
Fyra hekto(till två personer!) färska kantareller stektes på låg värme i torr panna länge. Lika delar ankfett och smör klickades i tillsammans med strimlat bacon och finhackad schalottenlök. En skvätt amontilladosherry och till slut grädde som fick puttra en stund. Klart!
Den lena, milda ugnsomeltten är underskattad, särskilt när den får bilda grund till något smakrikt och mustigt.
Sorry!
Men nu har jag flyttat bloggen IGEN!
Så blir det när beslut tas lite oövertänkt:
http://ohmansmatovin.wordpress.com/
Det låter helt underbart gott, och ser gott ut för den delen! Ugnsomelett har jag faktiskt aldrig lyckats laga än heller (eller ja, du har ju det nu, så jag är väl ensam kvar :) ) men det verkar ju både gott och enkelt. Tack för tipset!
SvaraRadera