Så var det dags IGEN!

Sorry!
Men nu har jag flyttat bloggen IGEN!
Så blir det när beslut tas lite oövertänkt:
http://ohmansmatovin.wordpress.com/

Hoppas du följer med!

Tankar över frukostmackan

Det talas väldigt mycket om närproducerade livsmedel. Gott och väl det. Lokalt producerade varor är ofta att föredra, särskilt om de slipper ta vägen om ett centrallager 50 mil bort.
Men jag tycker vi borde fundera ännu mer på var- och hurproducerade livsmedel. "Hur tänker han då?" undrar du. Jo så här ungefär:

Varproducerat handlar om att ursprunget eller växtplatsen är viktig. Inom vinvärlden talas det om "terroir", slarvigt uttryckt jordens och klimatets påverkan eller en smak av ursprung. En solmogen konserverad sanmarzanotomat från Italien har mer karaktär och smak än en växthusodlad tomat från Trelleborg i november. En mandelpotatis från de sandiga odlingarna i Västerbotten smakar mer och är gulare än den som vuxit i den skånska myllan i Abbekås.

Hurproducerat är metoden och omsorgen. Saker som att kaffet är rättvisemärkt, djuren har ett drägligt liv och att grönsakerna odlas ekologiskt är självklara. Men "hur" är också om brödet är långjäst och handknådat, köttet är välhängt, osten opastöriserad och grönsakerna odlade biodynamiskt(omstridd men definitivt hurorienterad metod).

Närproducerat är ju synonymt med lokalt producerat. Jag skulle vilja att närproducerat handlar om tid. När på året är det producerat? Är det säsong för denna grönsak? Är brödet bakat idag? Det handlar om att kött, frukt, fisk blir bättre särskilda tider på året på olika platser på klotet.

Totalt sett borde vi ta in ett när-, var-, hurperspektiv på maten vi stoppar i oss. Den ska smaka optimalt och den ska vara skonsam mot oss och naturen.

Flummigt tänkt över en kopp UTZ-certifierat kenyanskt kaffe med en slatt mjölk från Skånemejerierna, långjäst bröd på stenmalt mjöl från Poilâne med syrligt smör från Bretagne.

Sorry!
Men nu har jag flyttat bloggen IGEN!
Så blir det när beslut tas lite oövertänkt:
http://ohmansmatovin.wordpress.com/

Grishals och slovensk chardonnay

Idag hittade jag i köttdisken grishalskotletter som var skivade lövbifftunt. Aldrig sett den styckdetaljen presenterad så här. Fin färg och snyggt marmorerade. Rakt ner i varukorgen!

Stekte dem i het panna med överblivet ankfett(jag har massor!) så de fick fin färg och nästan blev lite knapriga. Stekte även champinjoner med schallotenlök, avslutade med en skvätt brandy och grädde. Serverades med riktig sallad och dijonmättad dressing.
"Kotletterna" smakade mycket bra, som köttigt sidfläsk ungefär, bra stuns men inte torrt tack vare marmoreringen.

Till denna lunch blev det en slovensk(!) chardonnay som kom upp till ytan när jag inventerade vinkylen igår. Årgången var 2004 och producenten Batic som tydligen varit igång i över 400 år.
Vinet hade en stor doft av mogen frukt, vanilj, fat och snudd på ton av calvados. Smaken var mycket kraftfullt, fruktigt, avrundad syra med tydlig fatkaraktär och bra längd. Kändes lite som en bra chardonnay från Kalifornien för 15 år sedan, lite åt det överdrivna hållet. Hade trots det bra balans och överraskade positivt.


Sorry!
Men nu har jag flyttat bloggen IGEN!
Så blir det när beslut tas lite oövertänkt:
http://ohmansmatovin.wordpress.com/

Halvlyckad middag. Perfekt ägg.

Idag baserades middagen på vad jag hade hemma. Riktigt inspirerande med röd och gul mangold, riktigt bacon, fina champinjoner och massor med körvel på altanen. Allt kröntes med ett förlorat ägg.
Resultatet blev halvlyckat. Inget fel på smakerna var för sig, men ingen riktig matchning och ingen variation i texturen. Helt OK men inte mer.

Däremot ÄGGET! Helt perfekt i konsistensen! Gulan krämig rakt igenom.
Jag tillagade genom att först koka upp någon centimeter saltat vatten. Jag smorde insidan på runda rosfria formar (vad tusan kallas de där tubformarna som används i kök för uppläggning och annat?), knäckte äggen i varsin kopp. Ner med formarna i vattnet och sedan lät jag äggen glida ner. Täckte med lock och stängde av värmen. Lät stå i cirka 5 minuter(tror jag), lyfte upp formarna och tog upp äggen med sked.

Av en ren slump hade jag nu lyckats få ägg med perfekt krämig konsistens på gulan.
Tyvärr var de goda äggen jag köpt på gården utanför Osby nu slut och jag hade köpt Kronäggs dyra ekologiska. De har faktiskt inte mycket smak. Trist. Var hittar man bra ägg i malmötrakten?


Sorry!
Men nu har jag flyttat bloggen IGEN!
Så blir det när beslut tas lite oövertänkt:
http://ohmansmatovin.wordpress.com/

Vinskottssallad?

Till avdelningen "riktigt nördiga råvaror" kan jag nu räkna in vinskott.

Under besöket på Condado de Haza introducerade Alejandro Fernandez denna späda läckerhet. Vinskottet är de ljusgröna rankor som vinplantan ständigt skjuter iväg och som vinodlaren för en ojämn kamp att avlägsna då de stjäl energi från druvan.
Skottet skalas av och ätes som de är som små späda sparrisar. De är mycket syrliga men saknar helt beska och påminner om rabarber och krusbär.
Bör vara helt underbara som ett friskt inslag i en sallad.

Om du har en vildvuxen vigård runt hörnet kan du ju testa.

Sorry!
Men nu har jag flyttat bloggen IGEN!
Så blir det när beslut tas lite oövertänkt:
http://ohmansmatovin.wordpress.com/

Ribera del Duero

Vill dela med mig med en liten rapport från min vinresa i Ribera del Duero i veckan. Under ett par dagar besökte vår lilla grupp åtta olika bodegor och provade över åttio viner. Lite mat slank ner emellanåt också.

Först som sist ska sägas att Ribera del Duero inte är det vackraste eller mest besöksanpassade vinområdet. Men gillar man rustika, oförfalskade byar, kärvt klimat(hetta och kyla), lokal enkel(men god) mat och total frånvaro av engelskspråkighet så är detta stället för dig.
Bodegorna är däremot i allmänhet öppna för besök och har nästan alla en liten vinbutik.

Vinerna i området är röda, med undantag för en del rosa, och framställda till största delen av en klon av riojadruvan tempranillo som här går under namnet tinto fino.
Tack vare det extrema klimatet är odlingarna i prinicip ekologiska och vinerna blir koncentrerade, aromatiska och eleganta.

Även om vinodlingen har mycket gamla traditioner är de allra flesta bodegorna startade de senaste trettio åren. Metoderna och anläggningarna är därmed mycket moderna vilket avspeglar sig i en mycket jämn och hög kvalitet över lag. Det är svårt att hitta ett dåligt vin här.

Bland besöken var det några som utmärkte sig.
Första besöket var på Protos som är ett bekant namn för många. Flera av deras viner har i omgångar funnits på Systembolaget och de har levererat bra viner i pålitlig kvalitet. Även i Spanien är Protos ett välkänt namn då det är den största producenten i området och det äldsta kooperativet.

På senare år har efterfrågan och produktion ökat med 500 000 flaskor om året! Man har därför investerat stort i en hypermodern jätteanläggning i staden Peñafiel. Hade en bondskurk varit vinproducent skulle anläggningen sett ut så här. Lite för mycket av allt med andra ord.
Tyvärr verkar produktionsökningen och investeringarna tagit fokus från kvaliteten. Lite överdriven fathantering vilket inte frukten riktigt klarar och resulterar i liten bitterhet. Tråkigt på en pålitlig producent.

Raka motsaten var Montebaco. Denna bodega är mycket mindre, ligger mycket högre och har ett verkligt knepigt mikroklimat. Det resulterar i viner med en nästan "köttig" fruktighet men med hög syra och mineralitet som ger dem en harmonisk, mjuk elegans. Den högre altituden förstärker också den aromatiska profilen.
Alla vinerna från bodegan hade denna mjukhet, fina struktur och elegans och var otroligt tilltalande.
Att vi serverades en sagolik chorizo från bodegan gjorde inte vinerna sämre. Vi bjöds även osten sardon de duero från en närliggande by. Lite påminnande om en manchego men mjukare konsistens, smakrikare och nästan med en liten strävhet.
Kontrasten mot Protos var stor på många plan men prisbilden var identisk.

Resans absoluta höjdpunkt var Condado de Haza. Denna bodega drivs av den levande legenden Alejandro Fernandez som kanske är mest känd för sin bodega Pesquera. Man kan säga att det var med vinet med samma namn som det moderna "vinspanien" föddes. Vinet var det första spanska vin som gurun Robert Parker uppmärksammade. Det remarkabla är att Alejandro är den ende som inte höjt priserna på sina viner efter goda omdömen från Parker. Hans viner är därför fortfarande överkomliga vanliga dödliga.

Vi fick först prova fem unga viner. Alla var ren tempranillo av samma klon, samma vinmakare(Alejandro) men olika ursprung(Ribera del Duero, Zamora, La Mancha). Stor variation i stilar men gemensamt var den höga kvaliteten och kombinationen av traditionell och modern stil.

Därefter blev det lunch (kallar man en måltid mellan halv tre och fem för "lunch") där det bland annat serverades en övernaturligt mör oxfilé från den egna gården. Det hälldes ytterligare sex viner. Några av dem med en hel del ålder som Alejandro plockade med sig under visningen av källaren.
Vår värd underhöll oss hela tiden med långa, livfulla utläggningar på spanska och lämnade inget utrymme till tolken. Sådant kan man ha överseende med när monologerna trots det blir underhållande. Som legend kommer man undan med det mesta.

Vinerna var alla av odiskutabel kvalitet. Huvudnumret var en Pesquera Gran Reserva 1989 på magnumbutelj dekanterad och serverad med säker hand av den 77-årige vinmakaren själv. I sådana situationer känner man sig ganska ödmjuk.
Besöket på Condado de Haza måste räknas som "top 5" av samtliga besök jag gjort.

Sammanfattningsvis en mycket trevlig resa.
Ribera del Duero är ett fantastiskt vindistrikt som fortfarande är i ett tidigt utvecklingsstadium, men redan är kvaliteten på en mycket hög nivå.

Tyvärr finns inget av ovan nämnda viner tillgängligt på Systembolaget. Här finns samtliga viner som är tillgängliga.
Om du blivit sugen och vill testa ett vin till falukorven kan jag rekommendera El Pedrosal. Ett vin från en mycket bra producent i den nedre prisnivån men som ändå erbjuder stadig kvalitet och en antydan om karaktären på vinerna från området.

Sorry!
Men nu har jag flyttat bloggen IGEN!
Så blir det när beslut tas lite oövertänkt:
http://ohmansmatovin.wordpress.com/

Nybakat

Äntligen hemma från Spanien och bjuds på nybakat.

Långjäst (dock ej surdeg) och bakad på låg temperatur (37,5°) i 36 veckor. Lite smådegig men det har man överseende med för inget doftar som nybakat.

Bullen heter Liam och är två dagar gammal och är mitt första barnbarn.

Sorry!
Men nu har jag flyttat bloggen IGEN!
Så blir det när beslut tas lite oövertänkt:
http://ohmansmatovin.wordpress.com/

Allt på grisen är gott

Som någon kanske förstått är jag på en kortare vinresa till Ribera del Duero i Spanien. Tänkte komma med en lite längre reseberättelse när jag "landat" och smält intrycken.

Tillsvidare vill jag bara förmedla intrycket av dagens spanska "andra frukost" eller "förlunch" som intogs i den lilla byhålan Roa.
I en livlig bar beställdes några små öl - "cañas" - och ett urval tapas. Förutom ljuvliga varianter av tortillas fick vi smaka friterade grisöron.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen; grisen är guds bästa uppfinning. Allt går att äta och allt smakar gott.
Grisöron kanske inte är för alla. Lite för broskigt i vissa bitar, kanske lite sladdrigt fett i någon. Men om man glömmer vad man äter så är det smakrikt, frasigt på ytan och spännande i varje tugga. Lite som ett gastronomiskt kinderägg

Sorry!
Men nu har jag flyttat bloggen IGEN!
Så blir det när beslut tas lite oövertänkt:
http://ohmansmatovin.wordpress.com/

Trancherad kork

Åt en trevlig middag på hotell och restaurang Raiz i Roa igår.
Här hade de lyckats kombinera två livets goda ting; jamon iberico och anklevermousse! Det är inte ofta som sådana kombinationer fungerar men det blev en riktig hit. Serverad i små rullar av ugnstorkad skinka fyllda med moussen, enkelt upplagt på sallad. Fina smak. och konsistenskontraster.

Mest speciellt på restaurangen var att vid vinserveringen presenterades korken. Inget konstigt med det, förutom att den var "trancherad", det vill säga uppskuren i tre delar för att verkligen visa korkens tillstånd. Mycket annorlunda. Men kul.


Sorry!
Men nu har jag flyttat bloggen IGEN!
Så blir det när beslut tas lite oövertänkt:
http://ohmansmatovin.wordpress.com/

Öl är gott!

Efter en dag med flygplansmat, nödstopp vid en spansk Burger King (ursäkta en matsnobb men hamburgare på såna ställen är inte värdig människoföda. Jag kände mig smutsig och utnyttjade efteråt) och provning av 32 röda viner så är en halvliters tysk öl med krämigt skum det bästa man kan få.

Sorry!
Men nu har jag flyttat bloggen IGEN!
Så blir det när beslut tas lite oövertänkt:
http://ohmansmatovin.wordpress.com/

Kantarellomelett

Kantarellerna jag fyndade på loppis igår fick bidra till dagens middag.

Grunden fick bli en ugnsomelett, en klassiker jag knappt kan påminna mig att jag lagat någon gång. Konsulterade "Matboken", KF:s eminenta blåvita kokbok från sent 1970-tal. Fick där några handfasta råd; ett ägg binder en deciliter mjölk och för att undvika en blåsig omelett ska mjölken först kokas. Följde dessa råd och fick en pösig, fin och gyllene omelett efter cirka en halvtimme på 200°.

Fyra hekto(till två personer!) färska kantareller stektes på låg värme i torr panna länge. Lika delar ankfett och smör klickades i tillsammans med strimlat bacon och finhackad schalottenlök. En skvätt amontilladosherry och till slut grädde som fick puttra en stund. Klart!

Den lena, milda ugnsomeltten är underskattad, särskilt när den får bilda grund till något smakrikt och mustigt.

Sorry!
Men nu har jag flyttat bloggen IGEN!
Så blir det när beslut tas lite oövertänkt:
http://ohmansmatovin.wordpress.com/

En så kallad picknick

Hoppet är det sista som överger människan sägs det. Det är väl därför vi svenskar fåfängt väntar in vackert sommarväder.
I hopp om sol, regnuppehåll och stiltje bokade vi picknickkorg av Pim för lördagkvällen. Korgleveransen kunde vi lita på, vädergudarna däremot serverade kyliga vindar. Det blev uppdukning i lä på altanen istället. Mig gjorde det inget då jag har lättare att uppskatta mat när jag sitter bekvämt och slipper balansera papptallrikar.

Ur folieformarna packade vi upp

• len, mild gravadlax och en fin hovmästarsås
• matig sallad med fina räkor
• potatissallad med gröna äpplen och rödlök
• rostbiff, hemlagad remoulad och rostad lök
• tuppbröst med färskost
• oliver & soltorkade tomater
• brie med kanelkokta päron
• chokladkladdkaka med vispgrädde
• ciabatta & smör

Inga konstigheter, men mycket välsmakande. Otippad storhet var rostbiffen. Brukar välja bort denna som seg och torr. Rostbiffen ramlade nästan sönder så mör den var. Brien och päronet var en annan höjdare och kladdkakan en dröm.
Om jag saknade något så var det kanske något med lite hetta i alla de finstämda, lena smakerna. Men det är en petitess.

Ska du ha picknick i malmötrakten eller rent av i Västra Hamnen så kan jag rekommendera Pims picknickkorg.

Sorry!
Men nu har jag flyttat bloggen IGEN!
Så blir det när beslut tas lite oövertänkt:
http://ohmansmatovin.wordpress.com/

New York Blueberry cheesecake

Bakning och pajer är inte riktigt min grej. Däremot kan bakverk med digestivebotten funka. Svårt att misslyckas där.
Jag föll för detta recept från Allt om Mat. Framförallt var det bilden som lockade mig. Det såg så snyggt ut. Detta skulle provas.

Här följer det snodda receptet med kommentarer och modifieringar:

Sätt ugnen på 175°. Smula sönder 300 g (ca 20 st) digestivekex. Jag använde fullkornsvarianten och använde mortelstöten istället för mixer. Smält 150 g smör och rör ihop.
Ta en springform med diametern 24 cm och tryck ut smeten i ett jämnt lager i botten. Förgrädda i 10 minuter.
Här kommer dagens husmorstips: Digestivebottnar har en tendens att suga sig fast när de kallnar. Det hjälper inte att smörja formen. Spänn istället fast smörpapper över botten i springformen. Inga problem längre.

Till smeten vispar du 600 g philadelphiaost och 2,5 dl kesella 10% pösigt. Rör sedan ner 1 dl strösocker och 1 dl majsstärkelse(inte majsmjöl! Ska kunna ersättas med potatismjöl). I originalreceptet står 2 tsk vaniljsocker men jag skrapade ner äkta vaniljstång i strösockret istället. Inga halvmesyrer här. Rör sedan ned 3 st ägg ett i taget och sist 1 dl vispgrädde.
Medan du donar med ovanstående smälter du 200 g vit choklad och blandar ned i smeten. Jag krånglar inte med vattenbad. Har man en pålitlig spis låter man chokladen smälta sakta på lägsta temperatur.
Häll smeten över digestivebottnen och toppa sedan med 1,5 dl blåbär (färska eller frysta). Grädda i 40 minuter. Täck med folie om kakan börjar bli gör mörk. Låt den stå kvar i 30 minuter på eftervärmen.
Servera gärna kylskåpskall.

Resultatet. Mycket god, inte särskilt söt, milda smaker som bryter fint mot den lilla sältan i bottnen. Ganska mäktig och jag skulle nog byta ut blåbären mot hallon för att få lite mer smakkontrast och syra.

Blev den snygg? Inte som på förlagans foto. Min kaka fick till och med en sorgkant runt om av blåbärssaften.

Sorry!
Men nu har jag flyttat bloggen IGEN!
Så blir det när beslut tas lite oövertänkt:
http://ohmansmatovin.wordpress.com/

Kulinariska loppisfynd

Jag är svårt loppisberoende. Inte en helg går utan att jag står upp i ottan för loppisrundor. Inte en handtextad skylt utmed landsvägarna får köras förbi. Loppisar är bäst!

För den som är matintresserad är loppmarknader riktiga guldgruvor. För den som söker frityr- eller riskokare, bak- eller glassmaskiner, elektrisk korkskruv eller romargryta så kan här sparas pengar. Nämnda prylar är typiska presentprylar som raskt hamnar på loppisborden efter att blivit använda en eller ett par gånger. Ofta hittar jag dem ouppackade till och med. Priserna? En spottstyver.

Själv har jag hittat flera gjutjärnsgrytor från Le Creuset i toppskick och betalat mellan 40 och 100 kronor istället för över tusenlappen! Typiska bröllopsgåvor som mottagaren inte förstått sig på.

Morgonens fynd blev en pepparkvarn från Peugeot för en tia (kostar runt 400 kr ny och har livstidsgaranti på kvarndelen), ett sprillans nytt knivblock till mina kringskramlande knivar och träslev samt ouppackade "snapasgafflar" för 45 kr. Dessutom en ny tekula för en femma som ska användas för kryddor.
Oväntat på loppisen var en korg med nyplockade kantareller, ett halvkilo för en femtilapp. Summasummarum 110 kronor utan att pruta.

Sorry!
Men nu har jag flyttat bloggen IGEN!
Så blir det när beslut tas lite oövertänkt:
http://ohmansmatovin.wordpress.com/

Mintigt ärtmos

Ett besök i London är inte komplett om jag inte fått njuta en ale och fish & chips. Alen måste vara "real" och den friterade fisken ska serveras med maltvinäger och "mushy peas". Annars kan det vara. Jag älskar verkligen det mintdoftande ärtmoset som är ett traditionellt tillbehör på pubarna.

Har aldrig tidigare prövat på att göra det själv, men eftersom jag går på kolhydratfattig kost för tillfället (inga pommes eller potatis) och stekt torsk stod på menyn tyckte jag att det var dags.

Torsken, dragen ur Öresund och inhandlad på morgonen, fick min "isvattengravning" och dubbelpanerades. Kunde inte motstå frestelsen så den stektes delvis i ankfettet som blev över när jag confiterade. Gav den bara en fin stekyta(resultatet alltid perfekt med ankfettet) och lät den sedan gå färdigt i ugnen på cirka 70° medan ärtorna fixades.

Det mintiga ärtmoset (Minty Mushy Peas) gjorde jag så här:
En bunte hackad salladslök, en näve färska myntablad och cirka ett halvt kilo frysta gröna ärter slängs ned i en gryta med upphettat smör och olivolja. Locket på och värm tills ärtorna är tinade och allt är varmt. Mosa eller kör med mixerstav till en slät röra. Tillsätt mer smör och smaka av med salt och svartpeppar.

Mild, lite söt och "klorofyllig" med fräsch ton av myntan. Barnmat-de-luxe. Stod mycket fint mot den saltare fisken med frasig panering. Maltvinägern bidrog med en mild, fin syra.
Nu är magen glad! Jätteglad!

Eftersom det är en typisk brittisk rätt så kör vi också en "gordon-ramsay-f-word-style" som repetition(du får själv nynna lite funkigt):

Het gryta. Smör. Olja.
Hacka salladslök. Mynta. Frysta gröna ärter. Värm.
Mixa. Smör. Salt & peppar.
Done!

Sorry!
Men nu har jag flyttat bloggen IGEN!
Så blir det när beslut tas lite oövertänkt:
http://ohmansmatovin.wordpress.com/

Skrubba - inte så farligt som det låter.

Idag på morgonen blev det en promenad till de fantastiska hoddorna för inköp av fisk.
Hade redan bestämt mig för en filé av öresundstorsk, men i disken låg en driva med skrubbor nyuppdragna ur sundet. Skrubban(kallas också skrubbskädda eller flundra) ser ut som en liten rödspätta och har något grövre men, i min mening, smakrikare kött. Perfekt pannstorlek. Det blev ett vackert exemplar till min sololunch.

Skrubban vändes hel i vetemjöl och stektes på medelhög värme i lika delar rapsolja och smör. Nypotatis och sallad till.
Jag har just läst Lisa Förare Winbladhs artikel om sardeller och erkänner villigt att jag vandrat okunnig om denna delikatess. Så för att göra bättring svängde jag ihop ett sardellsmör* som fick smälta på den varma fisken.

Firren kostade väl typ femton spänn men smakade lyx.

*En rejäl klatt rumsvarmt smör(NEJ! Det går inte lika bra med margarin!), 3 sardeller och några droppar citron rörs ihop och får stå i kylen för att bli lite fast igen. Klart.

Sorry!
Men nu har jag flyttat bloggen IGEN!
Så blir det när beslut tas lite oövertänkt:
http://ohmansmatovin.wordpress.com/

Boktipset: Receptfritt

Nina-nina-ninana-ninananninaaa.

Till alla som är det minsta matlagningsintresserade vill jag rekommendera Receptfritt – kockens bästa knep (för dig som inte har tid att gå restaurangskola). 80 sidor tunn i form av en intervju med kocken Per Gustafsson ger den massa insikter, idéer och inspiration.

Titeln talade direkt till mig och jag slök den på en timme på morgonkvisten. Kaffet han knappt kallna i muggen bredvid mig.
Klicka på länken så kan du beställa den för ynka 55 kronor.

Sorry!
Men nu har jag flyttat bloggen IGEN!
Så blir det när beslut tas lite oövertänkt:
http://ohmansmatovin.wordpress.com/

Hos Pim

Idag var jag upptagen med annat och hade ingen mat planerad. Det fick bli ett spontanbesök hos gode Pim på Pims Krog i Västra Hamnen.
Tillmötesgående som alltid erbjöd Pim sig att fixa något som inte fanns på sommarmenyn som vi börjar känna vid det här laget. Premisserna var helst "low carb" och kyckling till frun och vad som helst annat till mig.

Vi beställde in ett enkelt glas rosa Osborne Solaz Tempranillo. Enkelt, friskt, fruktigt och rättframt. Inga hörn någonstans. Än en gång - spanjorerna kan det här med rosa, okomplicerade viner.

In kommer maten! Grillad ryggbiff till mig och tuppbröst till äkta hälften. Hallå där! Skulle det inte vara kyckling? Nåväl. Köttet var fint och väl tillagat.
Tillbehören till oss båda var ugnsbakade morötter(vi blundade för kolhydraterna där), gröna puylinser med purjolök, bakad rödlök med, tror jag, vinäger. Drössat över det hela ett dilloljepulver (pulver ligger väl inte högst på min lista men slår skum, rök och aska). Pricken över i var en kopp med en krämig hollandaisesås smaksatt med extra vinäger, chili och pepparrot. Ljuvligt frisk, fyllig och med härligt sting!

Mycket vällagat och smakbalanserat och vinet spelade en hedervärd andrafiol.

På bilden syns tuppen.

Sorry!
Men nu har jag flyttat bloggen IGEN!
Så blir det när beslut tas lite oövertänkt:
http://ohmansmatovin.wordpress.com/

Svarta listan

Det finns vissa mat- och råvaror som av olika anledningar inte är välkomna i mitt kök. Här är några:

• Pangasius. En fisk som odlas i Asien och har dykt upp i fiskdiskarna och lunchmenyerna. Kallas även vietnamesisk sjötunga fast inget släktskap finns. Det är egentligen en typ av hajmal. Odlad(metoderna som jag fått berättade för mig är inte för den kräsmagade) fisk som transporterad över halva jordklotet får mig att avstå.
• Flytande fonder och buljongtärningar. Inga produkter överhuvudtaget med olika former av smakförstärkaren glutamat (E-nummer 620-625) kommer över tröskeln. Fonder och tärningar är ondskan i koncentrat. Har ersatt dessa med bland annat fisksås, misopasta och lantbuljong.
• Danskt fläsk. Långt innan de senaste larmrapporterna om hur de danska grisarna behandlas var rödvitt fläsk bannat hos oss. Anledningen var ursprungligen att de svenska grisuppfödarna slås ut och vi riskerar att bli utan lokal produktion.
• "Färsk" pasta. Dyrt, onödigt, sladdrigt och varken särskilt gott eller färsk. Torrpasta ger bättre stuns, är smakmässigt överlägset och finns alltid till hands.
• Lightprodukter. Fett är gott. Sötningsmedel är mot naturen. Say no more.
• "Fancy" salt. Designersalt, hawaianskt, tibetanskt, rökt, hälsosalt, smaksatt och diverse andra hittepåvarianter är enligt mig ett geschäft. Vanligt bordssalt, flingsalt och ett riktigt grovt salt är allt som behövs. Lägg pengarna på riktiga råvaror istället.
• Orangea tomater. Blekröda, importerade växthustomater gör ingen människa glad. Fullständigt meningslösa, gummiaktiga, rent av otäcka och dyra. När det inte finns mogna, svenska tomater köper jag möjligtvis små fina körsbärstomater.
• Orökt rökt. Skinkor och korvar som säljs som rökta men innehåller tillsatt rökarom är rökta i mitt kök. Det borde vara straffbart att marknadsföra livsmedel på detta sätt.
• Viner i plastpåse. Detta tjatar jag om så ofta jag kan. Kolla in mitt "manifest" på Facebook. Går du med i gruppen får du en särskild plats i mitt hjärta.

Varför bilden på gröna tomater? Tja en svart lista är inte så bildmässig och dessa små sötnosar växer på min altan och är snart väldigt välkomna in i mitt kök.

Sorry!
Men nu har jag flyttat bloggen IGEN!
Så blir det när beslut tas lite oövertänkt:
http://ohmansmatovin.wordpress.com/

Min kökskompis: Salladsslungan

Tänkte med ojämna mellanrum presentera mina bästa köksompisar, det vill säga prylar och råvaror som hjälper mig i mina göranden och havanden.

Först ut är Salladsslungan.
Denna enkla apparat är helt oumbärlig för mig. Jag gör massor med sallad, både som tillbehör och ensamrätt, särskilt denna årstid när det finns riktig sallad.
Jag har slitit ut flera salladsslungor, bland annat klassikern från NilsJohan som kan användas för att skala potatis. Min absoluta favorit som hängt med i snart två år är från tyska Emsa. En enkel konstruktion, kan staplas med övriga byttor och kan slängas in i diskmaskinen. Såg dem häromdagen på Ica för 100 spänn. En mycket bra investering.

Kardinalfel nummer 1 i salladskonstruktion är att använda blöt sallad. Det blir aldrig bra. Blött, utspätt och sladdrigt. Det är för att undvika detta du måste ha en slunga i skåpet.

Grunden till en bra sallad är att blanda flera typer av sallad med olika karaktär och struktur. Jag brukar till exempel blanda ruccola, crispsallad, ekbladssallad, späd spenat, romansallad och lollo biondo. Minst fyra sorter brukar det bli.
Riv salladen i munstora bitar. Riv alltid sallad. Salladen håller bättre om du river den och det sägs att den blir mindre besk. Skölj den i rikligt med kallt vatten. Om den är lite slapp och trött låter du den ligga i vattnet en stund.
Nu kan du slunga den ordentligt.

Jag brukar göra en ordentlig sats sallad som räcker i minst fyra dagar. Om du gör rum i grönskaslådan längs ned i kylen och klär den med en ren kökshanduk och lägger ytterligare en ovanpå så kan du ha din egen mixsallad färdig till hands. Håller sig fräscht i minst fyra dagar och är en bra bas till massor av sallader.

Sorry!
Men nu har jag flyttat bloggen IGEN!
Så blir det när beslut tas lite oövertänkt:
http://ohmansmatovin.wordpress.com/

Enkel middag...

...blev det idag.
Vi var extremt hungriga med blodsockret i botten.

Snabbt som ögat snittade jag av blasten från mangolden jag köpte för ingenting på torget. Stjälkarna lade jag åt sidan till imorgon. Förvällde bladen i saltat vatten medan jag svängde ihop en enkel omelett.
Medan äggsmeten stannade på svag värme fräste jag upp mangolden och en skivad vitlöksklyfta i fettet som blev över från confiteringen av anklåren. När omeletten precis var klar spred jag ut dem och hyvlade lite parmesan på toppen.

Det är sant som de säger att det enklaste är oftast det godaste.

Sorry!
Men nu har jag flyttat bloggen IGEN!
Så blir det när beslut tas lite oövertänkt:
http://ohmansmatovin.wordpress.com/

Sangriento Maria

Fino sherry är en väldigt underskattad och missuppfattad dryck. Tyvärr. Det finns få viner som kan kombineras så väl med så många olika rätter och tillfällen.

En fino är lätt och torr men ändå smakrik. Den har en låg syra men känns ändå uppfriskande. Man hittar bland annat toner av jäst, mandel och gröna oliver. Det är en av de få viner där man hittar umami. Fino är inte heller särskilt alkoholstark, 15% är ju inget ovanligt ens för "vanliga" viner. Det är kanske den nästan vattenlika munkänslan som gör att många blir överraskade och reagerar negativt första gången.

Om man inte direkt går på och provar fino med tapas eller färska skaldjur (testa med ostron!) kan man fega med en drink - en Sangriento Maria!

Köp förslagsvis Tio Pepe (det finns flera andra men TP är en favorit som dessutom har hög omsättning, viktigt då fino ska drickas snart efter buteljering) och kyl väl. I ett högt glas pressar du lite citron, strör en nypa salt, drar ett varv med pepparkvarnen och droppar lite tabasco. Fyll på med några iskuber och häll cirka 8 cl fino. Fyll därefter glaset med tomatjuice. Jag toppade med lite färsk basilika.
Ni fattar. Detta är en Bloody Mary fast med vodkan utbytt. Passar inte mitt recept så kör ditt eget med worchestershiresås, selleri och hela medivippen.

Perfekt när man vill dricka lunch och inte jobba på eftermiddagen. Funkar också som semesterdiet. ;-)

Sorry!
Men nu har jag flyttat bloggen IGEN!
Så blir det när beslut tas lite oövertänkt:
http://ohmansmatovin.wordpress.com/

Nyinflyttad

Det är inte lätt att vara nybakad bloggare. Upptäckte att jag inte var nöjd med var jag lagt min blogg. Det var ett hastigt taget beslut, tog säkert inte mer än tio minuter så var bloggen uppe.
Nu när jag insett att detta var kul(och vanebildande) var jag tvungen att bestämma om jag skulle ligga kvar eller flytta allt innan det blev för mycket i packlådorna.

Så nu är jag här på blogspot i stället. Alla inlägg fick flyttas manuellt så det kan se lite stökigt ut och de flesta kommentarerna glömdes kvar.
Som en ny inredningsdetalj hänger jag upp en totalt omotiverad bild av vackra tomater. Svenska, mogna och fantastiskt goda.

Sorry!
Men nu har jag flyttat bloggen IGEN!
Så blir det när beslut tas lite oövertänkt:
http://ohmansmatovin.wordpress.com/

Riktig sallad

Möllevångstorget är källa till både sorg och glädje. Butikerna och ätställena runtom torget är alltid intressanta. Det är själva torghandeln som är problemet. För det mesta domineras den av sekunda varor och överskott från partihandeln. Samma sumpiga tomater och övermogna avocados i alla stånd.
Men så här års när primörerna står som spön i backen kan det vara en fröjd att handla där.

Vid senaste turen i lördags stod odlaren som specialiserat sig på sallad där med ett dignande bord. Salladshuvudena låg där som små konstverk och var nästan lika vackra som de man kan hitta på marknader i Frankrike. När man tog dem i handen var de tunga, täta och välmatade. Och de doftade! Ta in det kära vänner; salladen doftade! Kan ni minnas senast att salladen hos ICA-handlaren doftade?

Vi har fått vänja oss vid smaklös, slapp, vattenstinn, snabbvuxen sallad som aldrig varit i närheten av mylla. De växer i en näringslösning. Oavsett om det är ekblad, lollo biondo, crisp eller någon annan sort så smakar de likadant, eller snarare lika lite. För att få någon struktur i blandsalladen har jag ibland fått ta till den smakblekaste av alla sallader; isbergsallad. För att det sedan ska smaka något måste det hela dränkas i en smakrik dressing.

Salladen (lollo biondo och ekblad) från torget smakade nötigt, ganska kraftfullt klorofyllig, något jordig och med obetydlig beska. Det mest framträdande var dock tuggmotståndet, stunsen och de nästan köttiga bladen. Det räckte med några droppar mild, vit balsamvinäger, en skvätt olivolja och en liten nypa salt för att göra en komplett sallad.

Fantastiskt att åter få uppleva hur riktig sallad smakar. Ta tillvara säsongen, leta upp riktig sallad och njut!

Sorry!
Men nu har jag flyttat bloggen IGEN!
Så blir det när beslut tas lite oövertänkt:
http://ohmansmatovin.wordpress.com/

En matnörds bekännelser

Har blivit utnämnd till något som kallas "Veckans Matnörd" av Matälskaren (Lisa Förare Winbladh) tack vare en formulering om pannbiff med lök(!?). Vet inte riktigt vad jag måste leva upp till under tiden jag bär min titel. Ska jag verka mot världshunger som Miss Universum eller bara fortsätta som förut liksom Månadens Medarbetare på McDonalds?

Hur som helst skaver kronan på mitt huvud. Jag känner mig inte riktigt värdig titeln. Är jag verkligen en äkta matnörd. Mitt samvete kräver att jag lättar mitt hjärta och erkänner mina brister, vita fläckar och hang-ups. Här följer min bikt i tio punkter utan rangordning:

1. Chili. Jag älskar mexikansk mat men har aldrig riktigt blivit vän med denna frukt. Vet inte hur jag ska hantera den. Vilken är stark? Vilken är svag? Hur mycket ska jag ta? Hur lyckas man att inte peta sig i ögonen? Håller mig än så länge till torkat chilipulver och tillsätter styrka med tabasco.
2. Asiatisk mat. Jag gillar(inte älskar) verkligen asiatisk mat. Springer gärna och handlar i "kinesbutikerna" vid Möllan. Däremot lagar jag aldrig asiatiskt. Tycker på något sätt att det verkar lite tillgjort att hålla på med wok, sjögräs, kokosmjölk och limeblad. Vet inte varför.
3. Filea och stycka. Detta är verkligen inte min bag. Får svår prestationsångest, blir stel i rörelserna och fisken/fågeln/styckdetaljen blir undantagslöst slarvig och ful. Pratar hellre snällt med slaktarn/fiskhandlaren. Kan ha något att göra med nästa punkt.
4. Knivar. Finns det något bättre än ett antal väl valda riktigt vassa knivar som hänger beredda på en prydlig rad? Varför har jag då en hög med osorterade mer eller mindre slöa knivar som skramlar runt i lådan. Kan inte använda ett brynstål och kommer aldrig iväg till knivsliparen. Jag har dock slutat diska knivarna i maskinen.
5. Lidl. Ja, jag handlar där. Ibland. Tycker där finns riktigt bra varor med färre tillsatser och rikare innehåll än de svenska märkesprodukter man hittar på Ica. Och billigare. Lidl arbetar sig sakta upp på min lista medan Ica Maxi snabbt rasar mot en bottenplacering.
6. Sockerkaka. Har aldrig, säger aldrig, lyckats med sockerkaka. Har provat alla knep. Mitt mellannamn är tydligen "Dödbakt". Det namnet hänger för övrigt hotfullt över de flesta olika bakprojekt jag tar mig an.
7. Rök, aska och skum. Låter som en kurs i brandförsvar. Tyvärr är det saker som dyker upp på min tallrik på krogen. Har man hund så vill man inte se skum på tallriken. Ni hundägare vet vad jag menar. Jag säger "nej tack". Är väl för gammal för sån't.
8. Kryddor. Kan svårligen identifiera dem på doft och utseende. Mitt kryddskåp är väldigt påvert för en matnörd. Det låter kanske märkligt att någon som håller på så mycket med mat som jag kan ha så dålig koll på kryddor. Kan inte på rak arm säga om det är timjan eller rosmarin som går till fläsk(eller är det båda? eller ingen?). Har precis upptäckt spiskummin. På något sätt lyckas jag ändå få smak på maten.
9. Crème brûlé. Har aldrig lagat en crème brûlé. Aldrig. Inte en endaste variant. Någonsin. Men nu har jag köpt en sån där fräck liten brännare. Alltid en början. Har faktiskt alldrig gjort en soufflé heller.
10. Hämtpizza. Jag erkänner. Det finns inget bättre att äta när man vill njuta ett gott glas vin. Rött, vitt, rosa eller champagne. Lätt, fylligt, ungt eller moget. Jag tycker alla viner smakar bra till en fettdrypande, guckig pizza med frasig botten. Pizzasalladen? Den är inte dum den heller. Funkar dock inte till alla viner.

Nu känns det bättre.

Sorry!
Men nu har jag flyttat bloggen IGEN!
Så blir det när beslut tas lite oövertänkt:
http://ohmansmatovin.wordpress.com/

Ett liv i rosa...

...är det väl när man har semester och kan ägna sig åt det man gillar mest. I mitt fall mat och vin.

Ledigheten, lättsamheten och det sköna, varma vädret gör att många av de mer krävande viner jag vanligtvis dricker inte passar. Enkelt, svalt, lättdrucket och helt enkelt bara "gott" är kriterierna i dessa tider. Om det dessutom är rosa så slipper man ju välja mellan rött och vitt också.

När jag letar rosé så sker jag företrädesvis bland sydfranska och spanska viner och självklart bordeauxer. Anledningen är att här hittar man killarna och tjejerna som förvaltar enlång tradition att göra rosa viner. Det är nämligen svårare än man kan tro och en konst som många framstående vinmakare inte behärskar. Därför är jag med befog ganska skeptiskt till alla dessa nya områden och producenter som plötsligt ändrar färg när marknaden ropar efter blekt röda viner.
Varför säger vi förresten "rosé" om rosa viner? Det är ju ett franskt ord. Vi säger ju inte "rouge" och "blanc".

Mitt senaste fynd är en rosado från Spanien. 2008 Stork's Tower valde jag första gången helt utifrån etiketten som tilltalade mig. En blandning mellan tempranillo och shiraz som är just så där härligt bärig, frisk, fruktig och totalt okomplicerad men mycket välgjord. Kostar bara två kronor mer än skämtet Claude Val men ger trots det ett ett vin som både är lättdrucket och matvänligt.

Passade som hand i handske till gårdagens sallad som toppades med det kvarvarande confiterade anklåret. Riktigt lyxigt kändes det med anksallad och köttet smakade mycket bättre när det fått vila ett tag. Det blev också...



...några glas över till lunchen idag. Kokade upp ett halvt blomkålshuvud med ett par deciliter grädde och ett par rejäla slevar av hönsbuljongen jag kokade färdigt kvällen innan. Koncentrerad och geleartad var den. Körde några tag med stavmixern och smaksatte med salt, svartpeppar och curry. Skivade ner lite utav hönan i soppan (eller blev det en stuvning? Lite osäker var gränsen går där. Tjock och härlig blev den i alla fall) och toppade med färsk körvel och koriander.
Älskade hustruns kommentar var att detta fick jag göra varje dag om jag ville och att det var det godaste hon ätit på länge. Jag är benägen att hålla med henne.

Sorry!
Men nu har jag flyttat bloggen IGEN!
Så blir det när beslut tas lite oövertänkt:
http://ohmansmatovin.wordpress.com/

Anka & fett = ljuvligt

Prövade för första gången idag att confitera anklår. Ett litet genrep inför det stora cassouletprojektet. Receptet kommer ifrån boken "Anthony Bourdains franska kök". Anthony skrev den omtalade självbiografin "Kitchen Confidential" och har blivit lite av en husgud för mig. Han skriver med mycket attityd som kan verka lite avskräckande, men inser man att det faktiskt bara handlar om recept och att han förmodligen är ganska full av skit så är det en bra bok om det klassiska franska köket. Confitreceptet som är första delen till en fransk cassoulet var en baggis!

Här följer min anpassade version av receptet:
Observera att om du ska förvara den färdiga rätten en längre tid så var mycket noga med kökshygienen.
Gnid in 4 anklår med generöst med havssalt och lägg dem i en grund form som täcks över med plastfolie och ställs i kylen över natten.
Nästa dag värmer du ugnen till 200°. Smält 450 g ankfett(för mig gick en hel burk på 700 g) i en kastrull tills det blir genomskinligt. Krydda anklåren med svartpeppar och lägg ned dem i en ren form tillsammans med 2 skivade vitlöksklyftor, 4 kvistar färsk timjan och 1 kvist färsk rosmarin. Häll över ankfett så det täcker och täck formen med folie. Låt stå minst en timme. När det hela är klart låter du det hela svalna, lägger ev över i en mindre form/skål/burk och täcker med fettet och ställer in i kylen. Där håller den sig länge.



Vi kunde inte hålla oss utan åt våra anklår med grönsallad, tomater och borlottibönor med olivolja och salt. Mycket gott. Ankan blir otroligt smakrik och mör på detta sätt. Även skinnet blir en delikatess!
Fettet som blev över hällde vi tillbaka i burken(vätskan och kryddorna lägger sig på botten av formen och avskiljs) och spara till framtida kulinariska äventyr.

Sorry!
Men nu har jag flyttat bloggen IGEN!
Så blir det när beslut tas lite oövertänkt:
http://ohmansmatovin.wordpress.com/

De sällsynta kokhönsen

Efter att ha läst flera recept som kräver kokhöns började jag leta. Det visade sig att de sega, magra, biliga men mycket smakrika kokhönsen i princip är utrotade från livsmedelsbutikernas frysgondoler. Istället ligger där snabbväxta, smaklösa broilers. Varför?
Dels tycks inte dagens konument förstå sig på hönan som kräver långkok vilket resulterar i låg efterfrågan. Dessutom finns det tydligen inte tillräcklig lönsamhet i att förädla uttjänta värphöns till mat. De stora äggproducenterna gasar därför hönsen vilket gör dem otjänliga som föda för både djur och människor och därför bränns upp. Vilket fruktansvärt slöseri! Vad är för system som kan se detta som lönsamt!? Jag blev upprörd!

Jag besämde mig för att hitta kokhöns. Borde väl inte vara så svårt i en invandrartät stad som Malmö. Men nej. Även om många invandrargrupper har höna som en vanlig rätt på menyn så har tydligen även de fått vänja sig vid broilers.
Genom googling lyckades jag till slut hitta Gräsljunga gård utanför Osby. Ett telefonsamtal bekräftade att det fanns frysta höns som låg och väntade. Tjugofem kronor styck eller en tjuga om man köpte tolv.
Jag bestämde mig raskt för att gårdagen fick bli en utflyktsdag till Osbytrakten.

På vägen till Gräsljunga hittade jag Backabo Gårdsbutik där jag köpte en fryst hel anka. Vet inte vad jag ska hitta på med den men det löser sig säkert.
Framme vid Gräsljunga Gård hittade jag en trevlig och välskött butik där det såldes lammkött, ägg, höns, fårskinn och en massa andra produkter, de flesta ekologiska. Annika som förestod butiken var hemskt trevlig och berättade hur svårt det var att få även det lilla lokala slakteriet att ta hand om deras slakthöns. Hon sa att det fanns inte mycket att tjäna på hönsen, men istället för att bli av med "problemet" för ett par kronor per fågel tog sig besväret med all hantering för att istället tjäna någon krona på vart höns.
12 hönor, lite lamm för grillen, rökt lammkorv och 3 tjog ägg fick följa med hem.

Nu ligger de två första pippifåglarna och puttrar i grytan för att bli hönssallad, höns i curry, soppbas och något läckert med ankfett.
Själv är jag nöjd med att ha gjort en livsmedelspolitisk markering även om den bara sker i mitt lilla kök.
LÄNGE LEVE KOKHÖNAN!

Edit: Kokade hönorna efter Gittos recept.
Edit 2: Det finns kokhöns på City Gross! 19.90 st. Hurra för det!

Sorry!
Men nu har jag flyttat bloggen IGEN!
Så blir det när beslut tas lite oövertänkt:
http://ohmansmatovin.wordpress.com/

Enkla njutningar

Idag hade jag inget planerat på matfronten. Tagit det lugnt i solen, läst kokböcker, slumrat och plötsligt var jag hungrig.

Kokade några ekologiska ägg, lät en klick smör från Bretagne smälta på den varma gulan och strödde lite flingsalt ovanpå.
Så enkelt. Så gott. Så komplett njutning.

Sorry!
Men nu har jag flyttat bloggen IGEN!
Så blir det när beslut tas lite oövertänkt:
http://ohmansmatovin.wordpress.com/

Macaroni & cheese - typ.

Idag blev det ett busenkelt recept som snabbt blivit en favorit. Lånat från Jamie Olivers nya kokbok "Jamies Matrevolution".
Jag ska villigt erkänna att jag är ett fan av av Jamie. Gillar verkligen hans passion och engagemang för bättre mat för alla. Boken är verkligen inspirerande. Den vänder sig egentligen till dem som inte kan laga mat men jag tror alla kan lära sig något av den.

Denna rätt är så löljigt enkel att det bör vara omöjligt att misslyckas. Ändå upplever gästerna den som spännande.
Ett tips är att servera något med syra till, exempelvis en sallad med vinägrett.
För 2-3 pers.

Tag en liten camembert(eller brie) i spånask(cirka 250 gr). Ta bort plasten, skär ut ett lock på osten och lägg tillbaka i spånasken. Utan ask tappar osten formen och innehållet rinner ut. Toppa osten med fint skivad vitlök, färsk rosmarin och ringla över olivolja. In i ugnen på 175° i 25 minuter.

När det återstår cirka 15 minuter av tiden för osten kokar du penne (pasta) enligt anvisningar. Precis innan pastan är klar lägger du spenat (fryst eller färsk) i vatnnet och låter få ett uppkok. Häll av vattnet. Blanda pastan och spenaten med rikligt med riven parmesan, salt och olivolja.

Servera pastan med den varma osten vid sidan av. Sleva upp osten som sås.
Underbart enkelt och gott!

(Osten blir väldigt snabbt hård när den svalnar, så servera snabbt.)

Sorry!
Men nu har jag flyttat bloggen IGEN!
Så blir det när beslut tas lite oövertänkt:
http://ohmansmatovin.wordpress.com/

Sommarsoppa av en slump

Gjorde blomkålspuré* igår till stekt fläskytterfilé och fick av någon anledning en väldig massa gräddigt, smakrikt kokspad över.
Värmde spadet, spädde med vatten och biffade upp smaken lite med lantbuljong från Renée Voltaire. Skivade ner morötter och överbliven stekt fläskfilé. Fiskade också upp en inlagd, rostad röd paprika som jag tärnade fint. Sist massor med frysta gröna ärtor(ska alltid finnas i frysen) och en näve hackad persilja.

Soppa är så gott, och fixar man till den på rester så är tillfredställelsen total!

*Skär små buketter av färsk blomkål, koka i grädde och ev lite mjölk. Vätskan kommer att nå upp ungefär 1/3 av blomkålen, när det börjar koka kan man börja mosa ihop grönsakerna. Salta och peppra. Häll av det mesta av spadet när blomkålen är mjuk. Mixa och tillsätt spadet efterhand så du får en fin konsistens.

Sorry!
Men nu har jag flyttat bloggen IGEN!
Så blir det när beslut tas lite oövertänkt:
http://ohmansmatovin.wordpress.com/

Hissade och dissade vinare

Var på Systembolaget och skulle inhandla några flaskor vin för kvällens grillfest. Butiken jag besökte hade inte Malmös största sortiment om man säger så. Blicken föll dock på en flaska 2008 Claude Val Rouge. Detta vin har hissats och skrivits upp in absurdum av en av Sveriges mest kända vinskribenter. Fenomenet att en ansedd vinjournalist under ett antal år konsekvent framhåller ett vin för 56 kronor som ett fynd har diskuterats och ältats på forumet finewines.se. Fan for i mig; nu skulle vinet testas!

Saknade fortfarande ett vin till grillaftonen. Nu upptäckte jag en gammal bortglömd bekanting; 2005 Gran Sangre de Toro Reserva från Torres. Detta var ett av de viner som väckte mitt vinintresse en gång i tiden. Som jag minns vinet hade det en mogen, mjuk och nyanserad stil, väldigt spansk men med fin frukt. Har för mig att det kostade runt 65-70 kronor för drygt 20 år sedan, idag ligger det på måttliga 79 kronor. Det är många år sedan jag testade det senast så det blev ett gäng flaskor. Kändes tryggt. Torres är ju stabil.

Väl hemma skruvade jag av kapsylen på Claude Val. Försökte rensa huvudet från förutfattade meningar. Detta skulle provas som ett 56-kronorsvin vilket som helst.
Färgen var ganska mörkt blåröd och lite oklar så där som viner dominerade av grenache gärna blir. Doften var ganska stor och fruktig med lite ton av björnbärssylt och lite knäckig/karamellig karaktär ganska typisk för grenache. Ett litet örtigt inslag men även en grön, omogen ton och en liten orenhet.
Smaken var lätt till medelfyllig och lite syltig och totalt i avsaknad av strävhet. Den struktur som fanns i vinet bestod nästan enbart av en lite stickigt, syrlig syra. Lite bärig smak av blå och röda bär. Kort smak men med en kvardröjande lite kvalmig känsla.
Slutsats: ett mycket enkelt, mjukt, lite bärigt och syrligt vin som känns "tillfixat" och helt renons på karaktär. Helt OK för priset för den som söker något billigt som ska serveras till mindre nogräknade gäster när det ska serveras partajgrillare och potatissallad från Eldorado. Gå upp en tia i pris så finns det en hel hög ärliga viner med lite karaktär.
Helt obegripligt att som vinskribent hissa ett vin som detta. Att göra det om och om igen...ja vad säger man?

Över till Gran Sangre de Toro. Inser nu att även detta är ett vin dominerat av grenache (garnacha). Kul, blir ju en intressant jämförelse.
Färgen liknar det föregående men lite klarare och en liten antydan till mognad vid kanten. Doften medelstor, fruktig och lite nyanserad med inslag av fat, mogna mörka bär och liten kryddighet. Smaken medelfyllig, balanserad och fruktig med frisk syra, mjuka tanniner, liten fatkaraktär och bra längd. Frukten dominerar med lite syltig karaktär och även lite örtigt, gröna inslag. Grenachekaraktären slår igenom även i detta vin även om det kvalitetsmässigt befinner sig på ett annat plan.
Slutsats: Inte samma typ av vin som jag minns från min oskuldsfulla nybörjartid. Ett välgjort, balanserat vin i modern internationell stil. Tryggt men tråkigt. Lite volvovarning men absolut ett vin som kan tilltala många på en grillfest.

Sorry!
Men nu har jag flyttat bloggen IGEN!
Så blir det när beslut tas lite oövertänkt:
http://ohmansmatovin.wordpress.com/

Riktigt bacon

Lagade en rejäl frukost med stekta ägg, bönor (Heinz Mean Beanz Sweet Chili - rekommenderas) och riktigt bacon.
Vad är riktigt bacon? Rimmat, kallrökt sidfläsk med tydlig rökighet och fast konsistens helt enkelt.

Jag slutade för länge sedan att köpa det bedrövliga substitut som går under benämningen "bacon" i kyldiskarna.
Att dessa sladdriga, vattenbemängda och aromjusterade produkter överhuvudtaget har en kundkrets är obegripligt för mig.

För det första är det mesta som ligger i 180-gramsförpackningarna inte rökt överhuvudtaget. Kolla innehållsdeklarationen nästa gång. Sist står "rökarom" som sprutas in i köttet tillsammans med saltlaken, konserverings- och stabiliseringsmedlet. Eftersom fläsket inte röks behövs konserveringsmedel och vattenmängden är ofta så hög att stabiliseringsmedel behövs.

Vattenmängden ovan är den andra invändningen. Allt vatten som fläsket pumpats upp med frigörs vid stekningen och gör att "baconet" snarare kokas än stekt om man inte är försiktig. Riktigt bacon lägger du i torr panna så fettet smälter och baconet steks i sitt eget fett. Inget bränns fast i pannan. Inget stänk. Fettet kan du sedan spara i en kopp och steka kotletterna i för fin stekyta och god smak.

Det värsta är dock att klippa upp plastförpackningen och försöka pilla upp de papperstunna, sladdriga skivorna ur den slemmiga sörjan de ligger i utan att de går sönder. När man försöker steka dem drar de ihop sig som små knyten.
Riktigt bacon är fast med en nästa torr snittyta, skivas i tunna skivor som håller formen som skivor och bara blir lite vågiga.

Riktigt bacon kan du också skära i tunna strimlor, steka och ha i sallader, såser och på pizza bland annat.

Hur får man då tag på riktigt bacon? Fråga hos slaktaren eller i charkdisken hos i din livsmedelsbutik efter kallrökt sidfläsk och be dem skiva upp efter dina önskemål. Kolla först så biten ser fast och fin ut.
Blir det dyrt? Inte alls. Faktiskt blir det oftast billigare, drygare och givetvis godare.

Tycker jag.

Sorry!
Men nu har jag flyttat bloggen IGEN!
Så blir det när beslut tas lite oövertänkt:
http://ohmansmatovin.wordpress.com/

Redovisning av tomflaskor

I väntan på att rilletten skulle bli färdig tömdes några flaskor vin med en god vän.

Vi började med en kyld flaska 1994 Erdener Treppshen Riesling Auslese. Ett moselvin från en producent som numera är pensionerad och endast gör vin i princip för husbehov. Vinet såldes för en spottstyver på Sytembolaget för några månader sedan men tog snabbt slut.
Utvecklad, frisk doft av citrus, lite tropisk frukt och en antydan till petroleum. Mycket balanserad smak där syran och sötman var i perfekt harmoni. Citrustonera och den tropiska frukten kom tillbaka tillsammans med en fin mineralton.

Plockade sedan fram en 1993 Santenay (ett rött kommunvin från Bourgogne) producerat av kooperativet Les Caves des Hautes-Côtes. Doften var liten och smaken framstod som platt och nästan fadd. Inte kul. Hade den sett sina bästa dagar? Flaskan ställdes undan.

Ett annat kooperativvin plockades raskt fram; 1999 Monastere de Saint-Mont från det lilla VDQS-området Côtes de Saint-Mont.
Strålande, stor och fruktig doft av mörka bär, fat och liten antydan till mognad. Mycket fyllig, fruktig och smakrik med kryddighet och massiv mörk fruktighet som hölls uppe av fina, mjuka tanniner och bra syra. Inte ett spår av att vinet snart är tio år. Vinet köpte jag för några veckor seda på plats hos kooperativet som hade många viner med ålder som släpptes just när de ansågs drickfärdiga.

Nu var flaskorna tömda så nöden och nyfikenheten drev oss tillbaka till bourgognen. OJ! Nu hade doften helt plötsligt öppnat sig med en aromatisk ton, solvarma jordgubbar och lite rosor. Smaken var också helt förändrad. Spänstig, frisk och fruktig med massor av röda bär, kryddor och bra längd. En riktigt trevlig bourgogne som bara behövde ta några djupa andetag för att komma igen.

Tyvärr finns ju ingen av dessa att köpa i Sverige så jag får bjuda på ett gångbart köptips:
Drack för några dagar sedan 2008 35° South Wild Ferment Rosé från Chile. Brukar vanligtvis inte falla för chilenska viner, men denna var mycket trevlig. Mycket mogna, röda bär, örtighet och en frisk syra gjorde att jag nästan fick hejda mig från att inte bara svepa glaset. Jättetrevlig kombination av modern fruktighet, bra ryggrad och spännande karaktär. Att vinet sedan är ekologiskt, skördat för hand och spontanjäst är en kul bonus.

För att ingen ska tro att vi bara satt och kolkade vin bifogar jag en bild på godsakerna som slank ner tillsammans med vinet. Bland annat slöks en rillette på anka smaksatt med grönpeppar. Om den var god? Gissa.

Sorry!
Men nu har jag flyttat bloggen IGEN!
Så blir det när beslut tas lite oövertänkt:
http://ohmansmatovin.wordpress.com/

Jag lyckades...

...med min fläskrillette!
Det var ju hur enkelt som helst. Grytan med alla ingredienser stod och puttrade i ugnen i nästan 4 timmar. Köttet ramlade sönder och ben och svål kunde lätt plockas bort. När köttet och spadet avskilts skulle fläsket sönderdelas med en elvisp. Mycket märklig känsla att vispa kött. Men det blev bra! Riktigt fin, trådig rillettekonsistens.
Så här i efterhand skulle jag nog dragit på lite extra med salt och peppar för att få lite mer suds i smaken.

Nu planerar jag redan nästa omgång. Anka kanske? Höna? Lamm?

Sorry!
Men nu har jag flyttat bloggen IGEN!
Så blir det när beslut tas lite oövertänkt:
http://ohmansmatovin.wordpress.com/

Projekt: Rillette

Det ska sägas först som sist; jag fullkomligt älskar rillette. Befinner jag mig i Frankrike och stavar mig igenom en obegriplig meny och där finner "rillette" så är beställningen given. Spelar ingen roll om det är en gris, anka eller gås som fått släppa till.

Vad är då en rillette? Fransk slarvsylta är väl det enkla svaret. Slarvbitar som fått koka sönder i sitt eget fett med lite kryddor och som sedan konserverats under ett fettlager. Traditionell fransk fattigmanskost och ett riktigt långkok.
Har länge letat efter ett enkelt och lättbegripligt recept och hittade det igår på bloggen Gittos Mat.

Med receptet i huvudet (trodde jag) begav jag mig iväg till slaktaren och torget. Hemkommen inser jag att fläsklägget jag köpt skulle vara fläskbog och att jag saknade kryddnejlika.
Eftersom jag inte brukar följa recept slaviskt så gick jag till verket ändå och ersatte nejlikan med kryddpeppar för lite skånsk touch.
En fråga dök upp i huvudet; skulle svålen med? Kan inte skada i alla fall. Sidfläsket befriades från sin svål som åkte ned separat och fläsket tärnades enligt receptet. Läggen däremot var lite knepigare så den fick åka ner i stora bitar med svålen kvar. Får hoppas att det blir lättare och dela när den fått puttra några timmar.

Nu står alltihop och gottar sig i ugnen. Fortsättning följer.

Sorry!
Men nu har jag flyttat bloggen IGEN!
Så blir det när beslut tas lite oövertänkt:
http://ohmansmatovin.wordpress.com/

Bondbönor

Nu finns det bondbönor på torget!
Bondbönor är sorgligt bortglömda läckerheter. Stora, matiga, mjälla, nötiga och nästan lite feta. Ibland säljs de i sina stora skidor om de inte kommer spritade i plastpåsar. Min grönsakshandlare hade den senare varianten vilket jag tackar för då det nämligen blir mycket spill för lite bönor. Även spritade bondbönor minskar med närmare 50 procent i volym då de till skillnad från andra bönor dessutom måste skalas.
Den råa, oskalade bönan är blekgrön i färgen.



För att kunna skala bönorna måste de kokas. Därefter är det en lätt match att avlägsna skalet. Det brukar gå bra att bara trycka ut klargröna bönan, anars underlättar ett litet snitt med en skalkniv.
Bondbönan, och andra bönor, ska aldrig ätas råa då de innehåller lektiner, ämnen som kan orsaka illamående.



Busenkelt att servera. Ringla lite olivolja över och smaksätt med flingsalt och några drag med pepparkvarnen.
Jag valde att fräsa kallrökt sidfläsk(bacon) och sedan svänga runt bönorna med fläsket på eftervärmen och serverade med grönsallad och tomater. Enkeltenkelt! Gottgott!

Sorry!
Men nu har jag flyttat bloggen IGEN!
Så blir det när beslut tas lite oövertänkt:
http://ohmansmatovin.wordpress.com/